This time I will write in English so that my English speaking readers will have a chance to understand, not that I have any English speaking readers…

This weekend we have had the most amazing gospel festival in Gammelstad, where about 40 people from all around the world joined up with Old Town Gospel Choir to sing , surprisingly, gospel songs. It all started at 10 o’clock in the morning, the sun had already risen and the weather was perfect for a day in nature. Instead we went into the Stadsö church to practice….which was just as fun as opening christmas gifts and with very little need of regret =)

I must say that I am really impressed of all people that in 5 and a ½ hour (including lunch break) managed to learn both lyrics, voices and moves for 9 different songs, and remember that there were some of them, like Peter and Gustav, that hadn’t sung in any choir before. Denise and Wan Teng from Singapore didn’t even have any trouble with the 2 Swedish songs, and with amazingly good pronounciation! ( which, by the way, strengthen me in my opinion that Swedish is a really good and simple language to learn, way superior to English as an international language ;) )

Well, by lunchtime Ingemar, me, Hilma, Peter and Gustav went into Ingemar’s car, it was the start of a journey that took us several hundred meters to the ”Gammelstads Pizzeria” were we had… exactly, pizza! You can’t have to many pizzas, errh, well you can but this wasn’t such a day, my canibale was excellent (yes, it is a kind of morbid name, makes you wonder if they’ve used the last complaining customer as an ingredient…)

Then we headed back to the church for some more practicing and by ½ past 3 Emma and Lennart thought we were ready enough to meet the audience =) During the 2 hour break until we should meet befor the concert began, I, Viktor, Samuel, Denise and Wan Teng took a little sightseeing trip to the old church were we stepped into the middle of a wedding…I hope we didn’t spoil any of the atmosphere, but at least the girls got pictures of some typical Swedish everyday life =)

The concert was held at 6 o’clock and we started of with 3 songs performed by OTGC and then the rest of today’s special choir came in under much pomp and circumstance. From my point of view the performance was really good, close to excellent. My friends that had the opportunity to listen didn’t complain either, if it was out of politeness or not I cannot tel, but I assume the best =)

After a tremendously fika, with lots and loads of different cakes we went on to EFS were the night ended with chit-chatting, some alphabetical wordgames that Viktor introduced and, at last, a round of punishment Uno (which may sound strange to you that have never played it, but is really fun when you’ve come to know it a little=)

This is all for today folks, hope you’ve enjoyed reading it =)

Now I will leave you with some words from the most elegant and beautiful language God has given to mankind, Jamska ;)

Mae råkes

Visst vore det härligt om lite fler matematiska uttryck kom in i skönlitteraturen… Eller kanske tvärtom, att de matematiska ämnena utnyttjade sig bättre av den rika ordskatt som svenskan ändå har. Att nyttja komplicerade uttryck och idiom skänker bara värde om de används på ett för ändamålet tilltalande sätt, mao. ordens intrisikala värden får inte överskugga textens möjlighet att tydas av de läsare den riktas till.

Så var det sagt, nu till lite av det som hänt sen sist. Det är ju ett tag sen nu och jag har hunnit med både det ena och det tredje, men det fjärde tar jag just nu en paus från.

Jag börjar med lördagen den 8/3 som började strax efter fredagskvällen som jag tillbringade på +20 på EFS. Där pratade vi om krig i GT (gamla testamentet), åtminstone ett av dem, intagandet av Jeriko. Ett av få anfallskrig i GT. Jag skulle kunna skriva mycket mer om det samtalet men väljer att hålla det kort här och nu. Efter sedvanligt fika och samtalande, gick de av oss som var kvar till Pingstkyrkan där det var grillning. Tyvärr, bl a pga begynnande huvudvärk, stannade jag inte särskilt länge utan begav mig, i sällskap med några goda vänner, hemåt mot Porsön. Dum som man är så startade jag ju datorn när jag väl kommit hem och chattade lite grann, så klockan hann väl bli tre innan jag var i sängen..

Så fick ni en liten utläggning om fredagen som jag inta alls tänkt ta med, men men..

I alla fall. På lördagen var det soul/gospel-konsert i Klöverträsk och i god tid och en v50 begav vi oss dit. Då vi var en halvtimma tidiga gick vi en sväng ner till centrum och tillbaka (Den meningen fick Klövern att kännas betydligt större än det är, åtminstone stadsplaneringsmässigt=)

Nu kommer jag inte ihåg vad de båda sångarna hette, men de var ”grymt” duktiga. Vilket också var fallet med kompbandet från Piteå. En riktigt bra konsert som verkligen var värt sitt obefintliga inträde. Efter fika och prat och umgänge och en omgång biljard var det dags att styra kosan hemåt. 01.20 söndag morgon kom jag innanför dörren och dum som vanligt startade jag datorn. Jag var dock inte ute så länge denna gång utan låg i min säng kring 02.00.

05.30 ringde min väckarklocka, men jag lyckades inte ta mig upp innan 05.45. Rena vansinnet att ställa klockan den tiden på en söndag, eller vilken dag som helst tänker ni nu, men det hade en anledning. Efter en hyfsat stadig frukost packade jag lite ombyte och skridskor i min ryggsäck och cyklade ner till Pontushallen. Redan då föll det spridda regndroppar i vinden. Klockan 07.00 steg jag på en dragspelsbuss (ett tag sen man åkte/såg sådana senast) för vidare transport till Nolia i Piteå. Klockan nio gick starten för det andra, årliga, Bothnialoppet och vädret hade inte blivit bättre. Efter de första tre kilometerna, när banan bytte riktning, fick vi först känna på Motvinden. Denna naturens vilda och otämjda kraft som i kampen mot mänskligheten hittills stått obesegrad. Kombination med regnet gjorde att vi redan vid första vätskekontrollen var till hälften genomblöta och med lätthet kunde krama vatten ur handskarna. Då var det bara 5 mil kvar då.

På slingan tillbaka fick vi, istället för en kraftig sidvind, Motvinden oss skrattande rakt i ansiktet. Redan här, vid 15 kilometer, kom åkarna i elitklassen susande förbi oss, inne på sina andra varv. Andra åkare såg ut att vara ännu mer plågade än vi och segerkänslan när vi passerade var kanske inte den största, men åtminstone något =). Jag kan inte säga att jag kände mig särskilt trött här, men visst tog det emot i vinden. Dock kände jag en viss lättnad när vi närmade oss en sväng av banan som tog oss in i Medvindens förlovade land. Ack denna ljuvliga Medvind som alltid stått mänskligheten till gagn i både vått och torrt, som hjälpt hungriga sjöfarare hem till en väntande hamn och förhoppningsvis även famn. De kilometer som nu följde var en ren dröm, långa skär på en fin bana, jag behövde inte ens använda stavarna. Inte ens den sista kilometern in mot vätskekontroll 2 kunde få mig på dåligt humör. Aldrig har blåbärssoppa och kanelbulle smakat så gott. Den första kilometern från vätskekontrollen gick även den i Medvindens tecken men därefter kom vi åter in i Motvindens förvridna värld. Den skulle visa sig vara de sju kilometerna som var kvar innan vi fullgjort det första varvet.

Någonstans under denna sista sträcka in mot mål växte beslutet fram, beslutet att avsluta medan vi fortfarande låg på ”topp” och hade ”roligt”, och liksom 300 andra av de 480 startande klev vi av banan efter bara ett av två varv. Vilken känsla att kliva in i duscharna och torka där i strålarna av varmvatten. Det tog flera dagar för mina pjäxor att torka, och då låg de ändå på elementet hela tiden, så blött var det. =) Men jag ångrar ingenting av mitt äventyr och kommer att ställa upp även nästa år om jag befinner mig i trakterna.

Veckan efter mandomsprovet jag aldrig fullföljde tillbringade jag i modellabbet på skolan där jag färdigställde mitt ”superstrykjärn”. Jag är väldigt nöjd med resultatet även om det finns några, knappt märkbara, skavanker.

Förra helgen var väl inte så händelserik, hade lite känningar av en förkylning som dock aldrig bröt ut och denna vecka har jag ägnat åt intensiva hållfasthetsstudier, dock inte tillräckligt intensiva. I och för sig mitt eget fel som inte pluggade när jag hade gott om tid på mig. Pucko! (jag alltså, inte du som läser) Tentan är på onsdag och vi får se om jag klarar den. På ett sätt vore det bättre om jag inte klarade den än att jag knappt klarar den, för då skulle jag kunna skriva ett mycket bättre resultat på omtentan. Men men…

Det var allt för den här gången.

Glad påsk och tänk på vad den står för !

Mae råkes!